En 60-tals möbel i teak kom till familjen. Den såg – den segrade. Familjen alltså.
Bara jag älskade möbeln. Enligt vännerna var det en mycket tidig Ikea-möbel. Stolarna trillade isär och svärfar limmade dem. (Tyder möjligen på tidig Ikea?) Bordet var lågt. Alltför trångt, och för det mesta blev iläggsskivorna liggande kvar för att göra det lite större (och de var faktiskt inte lika snygga). A hävdade, att med vår modell på kök borde vi haft ett mer rustikt bord.
Hmmm. Inte förrän jag såg ett grovt, rustikt bord i valnöt insåg jag att råmaterialet fanns i källaren!
B fick plocka bort sina motorer och växellådor från det gamla 70-talsbordet med lackbets. En session med slipmaskinen, och efterföljande infärgning samt hårdvaxolja (och en del träningsvärk) så har vi fått ett underbart bord med en varm, vacker yta och som enligt utsago skall vara mycket tåligt.
Slutet gott, allting gott! A hade rätt. Och eftersom hon för länge sedan paxat bordet den dagen hon flyttar till en icke möblerats lägenhet, så vet jag nu precis vilken typ av bord jag letar efter 🙂
Ps. Just nu håller teakbordet på att få en liten skönhetsbehandling efter goda tips från en likasinnad vän. Vi får väl se var det tar vägen i framtiden. Ds.
LillaMy World 